fredag 20 januari 2017

Nytt tillväxtcase: Catena Media


Jag jobbade 18 år inom inköp i vitt skilda företag och länder så jag har förstås träffat en massa VD:ar och säljare på alla nivåer genom åren. Det har gjort att jag tycker mig ha gott öra för när någon sitter och överdriver, vilket ju är det vanliga, och när någon verkligen ger en mycket positiv men också sann bild av sin verksamhet. I förgår fick jag det sistnämnda intrycket när jag lyssnade på Catena Medias VD Robert Andersson som intervjuades i Börspodden.

Naturligtvis går det inte att grunda ett köp, särskilt inte på nu 5 % av portföljen, enbart på en intervju utan jag har många fler skäl. Det viktigaste är att jag tycker om bolag som servar tillväxtbranscher och därmed får en neutral ställning som inte påverkas av precis vilka av aktörerna som blir succéer och vilka som går under. 

Man brukar ju säga att de som tjänade mest pengar i Klondike var de som sålde utrustning till alla som sökte sig dit för att leta guld. Catena Media är, precis som mitt dessvärre misslyckade köp av Boss Media 2005, just ett sådant bolag och av allt att döma är de mycket väl etablerade i sin marknadsnisch- att styra trafik till spelsajter och skära emellan när dessa spelare genererar intäkter för kunderna.



Om det stämmer att man har en så stark position, vilket jag har förstått från flera håll att det gör, och man kan fortsätta att växa både organiskt och genom (uppenbarligen billiga) förvärv i denna enorma takt utan att de får växtvärk så finns det såklart en lika enorm uppsida i Catena. Skalbarheten är förstås gigantisk i sådan här verksamhet och man har ju nyligen förvärvsvägen gått in på den stora amerikanska marknaden där man tror att utvecklingen mot alltmer tillåtet spelande i delstaterna fortsätter. Som nu en av de största aktörerna på den amerikanska marknaden blir förstås möjligheterna mycket goda om detta infrias.

Det finns ingen anledning att gå igenom bolaget i detalj här utan de som inte har hört intervjun rekommenderar jag att göra det. Det är förstås svårt för alla oss som inte är i branschen eller redan har god insyn i den att skapa en rättvis bild av denna lite speciella verksamhet så jag väljer att gå mer på känsla här precis som jag brukar- deras tillväxt idag är mycket stark, de verkar göra fina förvärv även om takten verkar vara förblindande, VD ger ett mycket trovärdigt intryck, branschen är fortsatt växande, deras marginaler är mycket fina och troligen stigande och detta kan mycket väl bli lika lyckat som när svenska spelbolag i mycket snabb takt köpte upp massor av mindre konkurrenter och sedan skördade skalfördelarna grandiost.

Eftersom jag alltså ser en betydligt mycket större uppsida i detta case än nedsida så går jag in och kan mycket väl öka ytterligare efter mina köp igår och idag. Jag är som jag skrivit tidigare alltmer intresserad av tillväxtcase och detta blir, liksom Netflix och Kopparbergs (idag ett av mina största innehav) ytterligare ett exempel på denna nyorientering.



Naturligtvis finns det risker här som i alla snabbväxande och tekniktunga verksamheter men mitt intryck är att många överskattar risken på uppsidans bekostnad. Det är som sagt enormt lönsamt om ens verksamhet inte drar upp kostnaderna såfort intäkterna ökar. Det är svårt att tro att deras kunder skulle börja köra Catenas tjänster i egen regi när de bara betalar Catena när de verkligen drar in betalande kunder till dem. Kasinona har ju också en enormt skalbar verksamhet och deras marginalkostnad på en ny intäktskrona är förstås mycket låg varför de kan dela med sig generöst av denna när någon genererar kunder åt dem.

Swedbanks mycket positiva analys häromdagen tycker jag ger en rimlig uppskattning av läget och kan inte se någonting som hindrar att Catena uppfyller sina mycket starka intäktsprognoser för detta år och nästa och att vinsten och aktien åker med i minst samma hastighet. Om så sker kommer jag att öka rejält.

Håller du med eller har annan uppfattning så kommentera mycket gärna.



torsdag 19 januari 2017

Netflix väg mot monopol?


Företagande handlar rätt lite om att på en fin, konkurrensutsatt marknad slåss om marknadsandelar på ett sätt som gagnar konsumenten. Målet för ett företag är att slå ut sina konkurrenter och lägga sig som en våt filt över marknaden, utan att reta upp konkurrensmyndigheterna alltför mycket. 

Man har då makt över priset ut till kund och från sina underleverantörer. Mellanskillnaden blir vinsten och den tenderar att bli väldigt stor, se bara på Apple och Disney samt till viss del min tredje amerikanska "monopolist" Starbucks.

Som jag skrev nyligen tenderar vi värdeinvesterare att rynka mer än lite på näsan år snabbväxare som Netflix för att de har så "groteskt PE" och "tillväxten kommer att mattas". Detta stämmer i många fall, men som jag skrev då måste vi se skillnad på rena förhoppningsbolag som typisk biotech samt företag på en extremt konkurrensutsatt marknad som Fingerprint å ena sidan och företag som växer mycket lönsamt eller helt enkelt låter överskottet gå till uppenbart framgångsrik expansion å den andra.



Extremt intressant blir det förstås när ett företag, som Netflix just nu, ökar vinsten klart snabbare än tillväxten trots otroligt aggressiv expansionman ökade med absurda 130 länder förra året.

Jag lovade mig själv efter Netflix fantastiska Q3:a att hålla koll på aktien som då stigit med över 20 %, men glömde förstås bort det eftersom jag är så okoncentrerad när det gäller nya aktier och missade nedgången med 10 % till 113 i november... :-( Långt mer absurt är det att vår familj nu haft Netflix i fyra år och jag inte redan då tog mig en titt på företaget. Fast jag hade garanterat inte köpt om jag hade tittat eftersom de hade så högt PE...

Igår levererade man återigen en tillväxt långt över sin prognos, både i USA (49 av 94 miljoner prenumeranter) och i världen och i efterhandeln gick aktien som mest upp 9 %. Utrullningen över välden går uppenbarligen utmärkt och deras jättelika budget för egenproducerat levererar strålande. Något man själv enkelt kan se efter superkvalitetssatsningar som House of Cards och nu senast The Crown för att bara nämna några. Man lyckas även med icke-engelskspråkiga produktioner som den dystopiska 3 % från jättelandet Brasilien och spansk- och franskspråkiga filmer.

Även om PE är astronomiskt så är över 50 % vinstökning det också och två saker talar som jag ser det i närtid för Netflix- expansionen och det egenproducerade materialet. Netflix har ett innehåll som fungerar över stora delar av världen och det enda sättet att få tillgång till deras egen produktion är förstås att bli prenumerant. Detta är med typ 100 kr i månaden dessutom billigt, och fungerar uppenbarligen inte bara i rika länder som Sverige. Till detta kommer att marknaden alltid värderar upp prenumerationsintäkter eftersom de är säkrare än de som kommer av att en kund måste gå till en affär (online eller fysisk) och handla.

På sikt är förstås den stora potentialen att man blir mer eller mindre monopolist inom internet-TV och får verklig "pricing power". I så fall kommer dagens aktiekurs att kännas som den tid då man borde ha satsat allt och lite till på denna aktie.

Jag kommer att köpa lite Netflix nu och hoppas på att kunna öka vid nedgångar, men ser det inte idag som ett framtida topp 3-innehav om inte fortsatt aktieuppgång skulle leda till att portföljvikten ökar dramatiskt. Detta förstås för att risken är klart större än i t.ex. Starbucks då Netflix verkar på en betydligt mer snabbrörlig, tekniktung marknad. En marknad som de dock hittills har manövrerat mästerligt med sin snabba övergång från DVD-distribution till streaming, vilken denna vecka firar sitt tioårsjubileum.








måndag 16 januari 2017

H&M saktar ned


How did you go bankrupt, Bill asked?
Two ways, Mike said. Gradually, then suddenly.

Earnest Hemingway, The Sun Also Rises (1926).


Läsare av den här bloggen genom åren vet hur mycket jag tyckte om H&M för några år sedan och det är och förblir ett fantastiskt företag på många sätt, men eftersom bolag värderas på framtiden och inte gamla meriter så har aktieägarna idag ett problem- H&M säljer för lite och jag är glad att jag först minskade för ett par år sedan och i våras lämnade aktien helt.

H&M:s månadsrapporter ska alltid tas med en nypa salt då vädret och mycket annat påverkar enstaka månader och jämförelsetalet ett år innan kan göra det svårt eller enkelt att visa fina siffror. Om vi ser på utvecklingen de senaste åren så växte H&M (rensat från valutaeffekter) med 14 % år 2014, 11 % år 2015 och 7 % 2016. 


Om man tittar lite på månadsjämförelserna blir bilden än tydligare. År 2014 fanns det bara en månad med ensiffrig tillväxt, 2015 fanns det två månader och senaste året fanns det åtta (de fyra övriga var 10 %, helt borta är de 15-20 %-månader som förekom tidigare).

Detta är förstås usla tillväxttal när man ökar antalet butiker med över över 10 % per år (10,6 % senaste 12 mån.) och dagens rapporterade 6 % (december-december) är helt i linje med utvecklingen på senare tid.

Jag har redogjort tidigare (1, 2, 3) för vad jag tror är H&M:s problem (i korthet att man inte längre har sin komparativa fördel med enorm butiksnärvaro i en värld som alltmer handlar online) och jag tycker siffrorna bekräftar detta.

Vi som har hoppat av tåget löper den uppenbara risken att H&M plötsligt börjar leverera ett par kvartalsrapporter med bättre siffror och kommunicerar att nu minsann ser det bättre ut. H&M har fortfarande fint anseende på marknaden och skulle snabbt värderas upp motsvarande flera årsvinster på sådana nyheter. Jag blir dock alltmer skeptisk till att någon riktig vändning kommer och försäljningen börjar växa som förr om åren.

Om H&M fortsätter på denna bana och trots dyr butiksexpansion inte alls kan hålla försäljningsökningen på mer än några få procent eller t.o.m. börjar redovisa försäljningstapp så kommer marknaden att tappa tålamodet och börja vädera H&M i linje med andra mogna och inte alltför spännande storbolag med PE runt 15 istället för 22-25 som hittills varit fallet. För företag är det inte vackrast när det skymmer.



fredag 13 januari 2017

Att leva på kapital i Sverige


Det talas mycket i våra kretsar idag om hur man kan uppnå "ekonomisk frihet" dvs på ena eller andra sätter leva på sitt kapital istället för att lönearbeta. Jag skulle vilja ifrågasätta alla dessa uträkningar som högst osäkra sånär på den idiotsäkra, dvs ett jättekapital som man helt enkelt lever av, allt annat är bara sannolikhetsbedömningar av olika slag. Ingen kan vara säker på att ett visst kapital försörjer dem till pensionen (eller livet ut eftersom pensionen lär bli mycket låg om man inte har lönarbetat så mycket). 

Precis som med andra investeringar är investeringen i ett friare liv alltså bara en sannolikhetsuppskattning om att något ska gå vägen. I ett inlägg i somras behandlade jag de sociala aspekterna av det bland vissa så hyllade snållivet och de praktiska konsekvenserna av icke-lönearbete, här kommer jag enbart att se på de ekonomiska realiteterna. Slutsatsen är dock densamma.




Säkra utdelningar (statspapper)


Visst finns det en logik i att räkna ut hur mycket man behöver för att kunna köpa säkra placeringar, t.ex. svenska statspapper, och sedan sitta och håva in räntan. Denna inkomst är säker så länge obligationerna löper men om man vill vara petig så vet man ju inte alls vilken ränta man får för nästa obligation man måste köpa (det finns ju inga superlånga längre).

Problemet med denna variant är vidare att vid nuvarande statslåneräntor (typ 0,5 %) måste man ha ett jättekapital om i varje fall 50 miljoner och då skulle man ju kunna leva betydligt bättre bara genom att sätta in det på olika banker med insättningsgaranti och göra raka månatliga överföringar till sitt "lönekonto".


Direktavkastningsmetoden

De flesta uträkningar utgår förstås istället från utdelningsinkomsterna som kommer av att köpa säkra utdelningsaktier och sedan håva in en stigande utdelning varje år. Detta anses nog allmänt som den fina, seriösa metoden- man "rör inte kapitalet".

Problemet med detta är dessvärre uppenbart- blir det lågkonjunktur så ska du ha väldig tur om inte något, för att inte säga de flesta, av dina företag sänker utdelningen. Vidare kan du förstås ha trott att en viss aktie är bombsäker då den för alltid höjt utdelningen varför du har satsat en stor del av kapitalet i just denna aktie. Många har nog trott att H&M skulle vara en sådan aktie och även om sänkningen har varit mycket liten så kan den förstås sänkas rejält om företaget inte får ordning på både kostnader och tillväxten, vilket jag betvivlar.




Fyraprocentaren

Utöver dessa metoder nämner många, inte minst Mr Money Mustache, den verkliga kultfiguren i dessa kretsar, att man ska kunna gå i pension när man man leva på 4 % av sitt kapital. Tanken är förstås att man utgår från att börsen över tid avkastar några procent netto för inflationen

Förutom invändningen att denna uträkning kommer från USA med helt andra offentliga garantier vad gäller sjukvård, högre utbildning osv samt att de har mycket högre avkastningsskatt än en svensk ISK så är förstås den huvudsakliga invändningen att den bygger på indexinvestering, vilket låser en investeringsmässigt, samt att vi förstås inte kan veta hur börsen kommer att gå i framtiden.





Sammanfattning

Alla dessa metoder bygger alltså på antaganden om framtiden. Detta gör att ingen är säker, eller ens nästan säker. Vi kan vara i princip helt säkra på att börsen kommer att stiga över tid, men inte med hur mycket och absolut inte att de aktier som just jag har valt kommer att bli bra. Rör det sig om några få år innan pensionen så funkar förstås alla dessa metoder med 99 % sannolikhet men talar vi om en yngre person som vill leva för gott på sitt kapital blir det svårare för alla som inte har tiotals miljoner och det är förstås väldigt få som har i Sverige och de som har det tenderar att vara över 60.

Jag kan bara komma fram till samma slutsats som jag gjorde i somras: bäst förutsättningar om man inte har 50 miljoner eller liknande enorm förmögenhet har man om man vet att man är en skicklig investerare. En som förstås inte alltid slår index, men i regel gör det och aldrig går på någon jättemina. Man klarar då sitt eget negativa kassaflöde på den del av portföljen man inte har investerad (i alla fall några hundra tusen kronor som regel i buffert). Denna ger förutom stressfrihet för löpande utgifter också handlingsmöjligheter vid nedgång och en kudde oavsett börsens rörelser år från år.

Är man tillräckligt duktig på att investera så kommer ens kapital att växa stadigt över tiden och man kommer inte att ha några fatala felsteg. Man blir förhoppningsvis och troligen bättre som investerare med betydligt mer tid att lägga på sina existerande och potentiella investeringsobjekt. Problemet med att ha pengar för löpande utgifter löses med bufferten och man kan fortsätta att passa på när det ges små och stora tillfällen. Med lite tur kommer det dessutom till sist en jättechans som man upptäcker just tack vare att man kan ägna sig åt kapitalplaceringar på heltid. 

Men, och det är mycket viktigt, denna metod är förstås inte heller säker, jag gör bara bedömningen att den är sannolikt den bästa för dem som är goda investerare och är man inte det så ska man nog inte hoppas på någon längre "early retirement" överhuvudtaget om man inte är väldigt rik.






tisdag 10 januari 2017

Apple allt mer premium


Igår firades tioårsdagen av lanseringen av iPhone 2007 vilket ger anledning att titta på hur denna historiens mest framgångsrika produkt mår idag. Dessutom är det idag tre veckor kvar till kvartalsrapporten så det är hög tid att fundera på vad en kan innehålla, precis som min kollega Gottodix gjorde härom dagen. 

När iPhone lanserades sågs den mest som en leksak, då stora Ericsson avfärdade den internt som skräp då den inte höll sig till de tekniska standarder (du vet, WAP och annat livsviktigt...) man tog för givna och Nokias VD sa att det var en nichprodukt. 

Efter några år var det rätt få som skrattade längre men i takt med att iPhone tog över den övre delen av marknaden spreds uppfattningen att Apple omöjligen skulle kunna hålla kvar sin dominans. "Alla" som dominerar ett tag faller med tiden offer för ökad konkurrens hette det. Problemet är bara att detta inte stämmer. De flesta branscher fungerar så, men absolut inte alla, se bara på hur samma prestigemärken dominerar olika branscher under mycket lång tid. 



Den som vill studera detta bör läsa Brian Arthurs "Increasing Returns and the New World of Business" som skrevs för 20 år sedan. Den gör upp med myten om att konkurrensen alltid leder till "diminishing returns" och visar hur de som har ett stort försprång tenderar att öka sitt försprång- det blir lite som ett självspelande piano. Man tjänar massor av pengar medan konkurrenterna har det svårt och använder sedan pengarna till att förbättra produkten och kringtjänsterna precis som Apple har gjort med iPhone.

Framförallt tack vare iPhone har Apples Services-segment ökat drastiskt och är nu större än både iPad och Mac. (För en längre diskussion om Services lyssna gärna på intervjun med mig de sista 15 minuterna i Börspodden avsnitt 167 från i höstas.) Services tuffar fortsatt på och förra veckan tillkännagav Apple att man ökat försäljningen i App Store med ofattbara 40 % under 2016. Tillväxten accelererar alltså och detta kommer att ge skjuts för både intäkter och bruttomarginalen i julkvartalets rapport.

Som alltid är det mycket svårt att förutsäga Apple kvartalsvis, iPhone tappade i försäljning under 2016 men det var mycekt pga att man hade ett mellanår (6S) och att man vuxit enormt året innan då man för första gången lanserade stora modeller. Vi vet att iPhone 7 har sålt bra och man har helt klart sålt mer av iPhone 7 Plus som man dessutom höjde priset på från föregående modell. Den trend som jag ser starkast just nu hos Apple är att man mycket medvetet satsar på att pressa kunderna mot sina absoluta premiumprodukter.



Bevisen för dessa är t.ex. att man lade till det andra objektivet endast i iPhone 7 Plus, vilket som sagt ledde till ökat intresse för denna modell. iPhone SE blev ingen snålprodukt när den lanserades i våras utan hade alla nya specifikationer och sålde uppenbarligen mycket bra.

Vidare är den enda Mac som man uppdaterat på rätt länge deras svindyra MacBook Pro som fick en ny, spännande digital strip ovan tangenterna. En MacBook Pro kostar som jämförelse ung. dubbelt så mycket som en MacBook och mer än tre gånger som en MacBook Air.



Inom iPad är det enda som hänt på två år att man skapat nya (fantastiskt bra) iPad Pro 12,7 tum och en ny Pro-modell av 9,7-ipaden. iPad Mini är helt bortglömd. Kanske går den snart samma öde till mötes som billiga iPhone 5C som fick dö i tysthet för drygt ett år sedan.

Till detta kommer att man i höstas lanserade de uppenbarligen mycket bra AirPod-hörlurarna som förutom att kosta väldigt mycket troligen är en mycket betydelsefull produkt i och med att trenden så tydligt är att vi går mot alltmer röststyrning.

Apple lyssnar alltså inte alls på dem som tycker att de ska gå ned i pris för att öka sin försäljning utan går helt andra vägen. De lärde sig säkert ett och annat på att lansera iPhone 5C som få köpte istället för premiummodellen 5S och gör inte om samma misstag igen. Apple struntar i om man lämnar smulorna på bordet och gör alltså allting för att vi ska köpa deras bästa produkter.

Vi kan alltså med hög sannolikhet se fram emot fortsatt starka marginaler, förhoppningsvis uthålligt över 40 %.



fredag 6 januari 2017

Intervjuad


Allas vår investerarfilosof och inte minst författaren Cristofer Andersson, mer känd som Sofokles (@don_crisse) intervjuade mig i veckan. Det blev ett samtal om många intressanta ämnen. 

Här finns hela intervjun. 



torsdag 5 januari 2017

Den nya överklassen



När jag stod och grillade, drack öl och samtidigt twittrade med diverse börsnördar förrförra sommaren blev något plötsligt uppenbart för mig- detta är framtidens rika svenskar. Lagändringarna de senaste 15 åren tillsammans med den allt lägre räntan gör att det är bland dem som investerar tålmodigt i princip utan att betala skatt och dessutom äger sitt boende som alltfler i framtidens överklass kommer att hämtas.

Förändringarna har skett stegvis men resultatet har blivit en enorm förändring av möjligheterna att bli rik på annat än eget företagande, spelvinst eller hög lön, dvs de klassiska metoderna i Sverige. Detta är på väg att i grunden förändra vårt land.

När jag växte upp på 70- och början av 80-talet var det fult att vara rik och få var rika i Sverige. De var så få att man kände till dem och deras familjer. Det var uttalad politik att kapa rejält i topparna, oavsett om det gällde inkomster över genomsnittet, arv och gåvor, förmögenheter eller kapitalinkomster. Det kan låta exotiskt idag men synen på företagare var väldigt kritisk och myndigheterna mer eller mindre utgick från att de fuskade med skatten (vilket förstås många också gjorde när skatten kunde vara över 80 %). 

Synen på företagande och rikedom började förändras i mitten av 80-talet, men fortfarande 1993 när Kjell-Olof Feldt kom och gästföreläste på ekonomlinjen på Uppsala Universitet minns jag att han sa "...nu finns det ju tack och lov inte så många rika människor i Sverige."

Sen var dock bollen satt i rullning, politiker började tala om företagare som hjältar och att eget sparande var någonting som borde uppmuntras. Lagarna började förändras- först att vi fick 30 % schablonbeskattning (istället för beskattning ovanpå inkomsten) för kapitalinkomster, vilket var en sensation på den tiden. Sedan avskaffades arvs- och gåvoskatten rakt av, vilket är ganska otroligt om man ser sig om i världen.


Aktuella siffror svåra att få tag på då förmögenhetsregistret avskaffades med skatten.
Därefter avskaffade Alliansen 2007 förmögenhetsskatten och nätmäklarna kom på att man kunde använda reglerna för kapitalförsäkringar till att skapa nästan skattefria aktiedepåer, vilket fick sitt definitiva genombrott med det nya inesteringssparkontot som Alliansen införde.

Lägg sedan till en allt lägre ränta, vilket gynnat låntagare och sänkt skatten på aktiedepåerna samt kraftigt hjälpt till att höja priset och värdet på bostäder (ju lägre ränta desto mer är alla tillgångar värda) över hela landet och vi har fått en enorm förmögenhetstillväxt bland oss som dragit nytta av detta.



Man skämtar ofta och inte utan anledning om att när "alla" pratar aktier så är det en varningssignal, men man ska inte glömma att främsta anledningen till att så många har sökt sig till aktiemarknaden är att det är så enormt lönsamt över tiden, framförallt när man inte längre behöver betala först 30 % på alla vinster och därefter skatt på förmögenheten om man lyckas bygga upp en trots skatten. Naturligtivs har det även hjälpt att det är billigt att låna på depån och få extra snurr på utvecklingen samt att många har gjort vinster vid bostadsförsäljningar och velat investera detta kapital.



Det ska bli intressant att följa denna utveckling och hur vårt land förändras när massor av bokstavligen helt vanliga privatpersoner bygger upp förmögenheter. Dessutom blir det för varje år alltmer politiskt omöjligt att vrida klockan tillbaka eftersom alltfler av väljarna tjänar på denna utveckling. What's not to like?

Antalet besökare


Kul att se besöksstatistiken på bloggen de senaste månaderna. Tidigare brukade jag räkna med 1000-2500 läsare av inlägg, nu ligger de mellan 2000 och 5000 och antalet besök per månad (se vänstermarginalen) har långt mer än fördubblats mot för ett halvår sedan. Väldigt roligt att så många vill läsa och kommentera!



lördag 31 december 2016

Nyårsinlägget


Jag vill förstås följa min tradition ända sedan 2009 (lästips: min första årsrapport som skrevs i ett helt annat börsklimat) att skriva ett inlägg om det år som varit. Detta år blev för mig ganska tvärtom mot 2015 då Starbucks var den stora stjärnan eftersom  SBUX stått och stampat i år medan nästan allt annat gått bra eller mycket bra.

Min bank saknar möjlighet till grafpresentation av depåer men det går ju att göra uppskattningar givet de enskilda innehaven.


Det positiva

Detta var de stora, dåliga överraskningarnas år som rent avkastningsmässigt var mycket lyckat. Starbucks gick något ned men mina stora innehav i Apple (+11 %; 17 % av portföljen), SHB (+13 %; 21 % av portföljen) och Swedbank (+18 %; 10 % av portföljen) var mycket bra. Lägg sedan till +8 % på dollarn samt, mycket fina utdelningar från bankerna och snittet hamnar runt + 20 %.

Årets rookie var utan tvekan LVMH som gick upp med 25 % och är idag 8 % av portföljen. Fantastiskt stabil utveckling av hela verksamheten under året och utan tvekan ett av mina permanenta innehav idag. Extra fart gavs 5 % EUR-uppgång.


H&M som tidigare var runt 10 % av portföljen avvecklades mellan 280 och 290 kr (startade året på 302) vilket var mycket lägligt och hindrade en nedgång på ung. 15 % till dags dato.

Utvecklingen i ett par av dessa aktier dopades dessutom av väldigt fina opportunistiska lägen då jag köpte SHB direkt efter Brexit-omröstningen på 94 kr (126 idag), sålde av lite SHB inför amerikanska valet och ökade Swedbank morgonen efter katstrofen på 205 kr (220 idag) samt ökade i LVMH vid nedgången i somras på drygt 140 eur (181 idag).


Det negativa

Det sämsta för min portfölj i år var det stora köpet i Kopparbergs (16 % av portföljen) vilket först steg rejält från 240-250 där jag handlat till att falla vid Brexit då jag ökade helt korrekt vid 235 kr men sedan stått och stampat pga oron för pundet och hur det sänker försäljningen i kronor. Jag är ned ung. 7 % på denna post just nu och har inte fått någon utdelning pga att jag köpte först i maj och senare. Jag är dock som sagt mycket positiv till företaget men minskade min rätt stora exponering i höst med ung. 1/5 av innehavet på 248 kr. Helt klart en aktie som jag kommer att behålla på ungefär denna nivå om företaget fortsätter som idag.


SBUX (13 % av portföljen) är ned 6 % i år, men kompenseras mer än väl av dollarn och utdelningarna så för mig är den upp några procent. 

Disney (15 % av portföljen) har haft ett fantastiskt år men aktien har stått exakt stilla på 105 dollar. Med dollaruppgången och utdelningarna är den dock upp ung. 10 % för mig.


Resultat för året

Uppgången landar på ung. 20 % för året inkl. utdelningar. Dollarn och euron har hjälpt, men bankernas uppvärdering samt Apple och LVMH har som synes varit dragloken tillsammans med fina utdelningar från samtliga innehav.



Slutsatser och lärdomar

Opportunism vid överdrivna ras är och förblir en mycket lönsam strategi för mig även om jag gör det i betydligt mindre procentuell omfattning idag mot förr (se som sagt 2009:s årsrapport). Valutan är ju inte så mycket att säga om eftersom detta inte kan påverkas även om jag i efterhand kan säga att jag fick rätt om att kronan skulle fortsätta rasa.

All långsiktig framgång är dock helt beroende av kvaliteten i företagen och samtliga innehav jag har tillhör den absoluta eliten. Swedbank har jag ägt sedan 2009, Apple sedan 2011, Starbucks och SHB sedan 2012 och H&M ägde jag från 2010 till i år då jag sålde eftersom jag inte längre tror de kommer att prestera så bra som jag kräver för att äga den.