måndag 26 september 2016

Online disruption



Det råder inget tvivel om att onlineförsäljningen sakta men säkert tar över omsättning från fysiska butiker. Totalt sett är det ännu en ganska liten del, men eftersom många produkter enbart eller nästan enbart säljs fysiskt (bilar, mat osv) döljer sådan statistik den jättelika påverkan online har på vissa branscher.


Om man istället tittar på helheten (i USA) blir tillväxten tydlig:


Och för vissa segment ökar försäljningen oerhört snabbt:


Frågan många ställer sig idag är om H&M (tidigare inlägg) vars styrka är fysiska butiker kan fortsätta växa när så mycket av försäljningen, framförallt på sikt, kommer att ske online. Jag skulle säga ett bestämt nej på den frågan och vi kan redan se effekterna av detta när deras försäljning uppenbarligen skulle sjunka om de inte ökade antalet butiker så mycket. De köper sig alltså rätt dyr omsättning genom att aggressivt öppna nya butiker.

Många kanske tycker att det är OK att man expanderar på detta sätt men det var precis det som gjorde att Starbucks fick mycket stora problem för tio år sedan. Istället för att förbättra sitt erbjudande satsade Starbucks ledning på att till varje pris öka omsättningen och snart hade man (olönsamma) caféer på krypavstånd från varandra.


För ett par år sedan slutade Apple tvärt att rapportera försäljningen i Apple Stores. Naturligtvis berodde det på att den fantastiska ökning som man sett under många år som tagit dem till världens mest lönsamma butiksytor per kvadratmeter hade stannat av. För Apple var det inget större problem eftersom försäljningen inte gått till konkurrenter utan till deras onlineförsäljning (och deras återförsäljares). För H&M kan detta bli ett problem då deras onlinebutiker är sena att lanseras och deras produkter är väldigt billiga.

Kanske är pudelns kärna frågan om inte ens Apple längre kan öka sin försäljning i fysiska butiker hur ska då H&M kunna göra det?

Starbucks säljer lite online, men eftersom det är varmt kaffe med tilltugg som kunderna till allra största delen köper så är den fysiska affären den naturligt dominerande. Dock är det viktigt att tänka på att när kommersen i köpcentra minskar så drabbar det även Starbucks, vilket ledningen redan har berättat. Effekten är förstås betydligt mindre för Starbucks än för dem vars försäljning flyttar till internet men detta kommer att vara en faktor framöver och säkert leda till att Starbucks koncentrerar sig mer på tillväxt i Kina och på södra halvklotet än i USA och Europa de kommande tio åren.


torsdag 15 september 2016

H&M på väg att "disruptas"?


Disruption theory beskriver som bekant hur ny teknik medför oväntade kostnadsfördelar för nya aktörer på en marknad och dessa fördelar gör att existerande företag slås ut pga att de sitter tjurskalligt kvar i den gamla tekniken.

Internet har varit den stora disruptören de senaste 20 åren och som bekant påverkat alla branscher som finns i större eller mindre grad. Tidningar har fått svår konkurrens från gratisläsning (av i regel klart fattigare innehåll) på nätet och mängder av fysiska butikskedjor har fått stenhård konkurrens från nätet- video- och musikaffärerna är helt borta idag eftersom deras produkter lämpade sig perfekt för internetdistribution, medan andra antingen straffats eller lyckats att själva sälja via nätet.

Jag sålde i princip alla mina H&M i våras efter att ha ägt dem i sex år. Under denna tid har jag fått se vinsten och omsättningen göra marknaden olycklig samtidigt som bruttomarginalen har fallit stadigt. Anledningen att jag sålde var dock inte bara att siffrorna lämnade övrigt att önska utan för att jag börjat undra om H&M:s stora komparativa fördel- det enorma butiksnätet i och med den stora överflyttningen till näthandel kan ha spelat ut sin roll.

Jag har tidigare ofta jämfört H&M med Starbucks i och med att de båda har en stor del av världen kvar att växa i och dessutom lustigt nog ganska precis samma delar av världen. Jämförelsen haltar dock rejält om min farhåga stämmer eftersom affären/caféet aldrig kommer att minska i betydelse för Starbucks- det är där mötet med kunden sker eftersom kunden inte vill att det ska ske någon annan stans.




H&M var sena på bollen med att investera i nätförsäljning och senfärdighet är i regel mycket farligt när man är på väg att disruptas. Man håller fortfarande på och sniglar sig in på viktiga online-marknader. Det är fucking 2016!!! Andra var klara med detta för tio år sedan! I våras lyckades man lansera i Japan, i höst står Kanada på tur... Ofattbart inkompetent!

Lika viktigt- även om man (kanske) gör ett bra jobb till sist finns det en ytterligare faktor som gör mig skeptisk till att  H&M:s affärsmodell kommer att hålla vatten i den nya värld vi lever i. 

Varför skulle man handla billiga grejer om man väl tar sig tid och shoppar på nätet? Konkurrensen är mycket värre för handlarna på nätet eftersom kunden har så mycket större utbud- DÄR och DÅ. H&M är underbart praktiskt eftersom det som sagt finns överallt och man kan snabbt få tag på t.ex. ett barnplagg till låg kostnad när man ändå är och handlar. Men sitter man vid sin iPad är man inte lika trött och stressad, man kan ta sig tid, enkelt jämföra flera butiker och leta rätt på precis det man vill ha. 

Jag tror då inte heller att priset blir lika avgörande- de som inte har något butiksnät och helt specialiserar sig på nätet måste rimligen bli skickligare på att möta kunden och få henne att handla bättre och dyrare grejer. Det är i alla fall mitt intryck att många (jag verkligen inget undantag) köper dyrare saker på nätet än när man ser nåt tokbilligt på stan. Dessutom har vi problemet att folk får det allt bättre ställt varför man inte behöver söka det billigaste alternativet- se bara hur det går för Walmart m.fl. idag.

Jag är förstås fullt medveten om att detta är spekulationer, men någon viktig orsak måste trots allt ligga bakom H&M:s uppenbara problem att växa som tidigare och att deras marginal går kräftgång år efter år. Man kan inte år efter år skylla på väder och kalendereffekter med bibehållen trovärdighet. Någonting finns därbakom och då känns ovanstående problem mest sannolika för mig.

Vi får se hur det går. Naturligtvis kommer H&M att vara en stor spelare fortfarande om 10 år, men ska varken överdriva eller underskatta tekniska omställningar (se bara på marknadens galna värdering av Disney pga överdriven oro för att de ska disruptas av "cord cutting")- förändringar tar tid och väldigt, väldigt många kommer att fortsätta att handla 90 % av vad de behöver i fysiska affärer om tio år också.

Dock måste man inse att om ovanstående stämmer så kommer H&M knappast att växa och och inte räddas av sina 10-15 % nya butiker varje år. En tillväxt i antal som att döma av den låga totala tillväxten är det som gör att försäljningen inte sjunker med 5-10 % som jag ser det. Vi vet inte hur mycket detta påverkar då man passande nog för något år sedan slutade att redovisa försäljning rensat från nyöppnade butiker... Stor röd flagga.

Jag ser för många orosmoln för att äga H&M idag och då det finns många andra fina företag med betydligt bättre tillväxtmöjligheter så väljer jag dem istället.

onsdag 14 september 2016

Apple/AAPL supercykel?


Apple och dess aktie är som bekant svårt volatil och framförallt nedsidan är s.a.s. alltid närvarande då skriverier om problem av verklig eller inbillad art skakar om aktien. Vad som dock är ganska tydligt är att Apple regelbundet går igenom supercykler då allt verkar gå deras väg och marknaden i regel hakar på denna optimism.

Jag trodde att dessa cykler var tungt beroende av stora nyheter och man därför kunde räkna med att de kommer vartannat år. Riktigt så enkelt är det inte. Episka supercykler i modern tid var iPhone 4 till S samt iPhone 6. 

Den första drevs på dels av designsuccén iPhone 4 som dessutom hade den skarpaste skärm någon hade sett och sköt aktien från 35 till 60. Marknaden trodde dock att nästa modell skulle heta iPhone 5 och återigen vara radikalt omgjord. Aktien tvärdök när iPhone 4S presenterades men när försäljningen under julkvartalet 2012, pådriven av att Apple skrev avtal med Verizon i USA och att försäljningen av iPad rusade, slog alla rekord visste marknadens optimism inga gränser. Fram till den 19 september 2012 steg AAPL till strax över 100 dollar (700 dollar med den gamla aktien). 

Då verkade ingenting stå i vägen när den något större men tunnare iPhone 5 presenterades och jag och många med mig trodde på fortsatt uppgång men istället föll aktien brant under de kommande nio månaderna ned till 55 dollar eftersom marknaden redan hade räknat in betydligt större försäljning.

Efter att botten hade nåtts i juli 2013 (och dollarn också bottnade mot kronan trevligt nog för oss som ökade tungt i aktien denna vår och sommar) steg AAPL återigen i takt med fortsatt ökande försäljning och detta blev till nästa supercykel som fick verklig fart hösten 2014 när Apple äntligen presenterade "stora" mobiler (iPhone 6/P). Aktien steg under det kommande halvåret från runt 100 till som högst 134 dollar. Sen var det slut på det roliga och aktien vände nedåt sin vana trogen.

Frågan är nu förstås om vi tack vare dels den tidigare pessimism som funnits kring aktien och dels den uppenbart populära iPhone 7, pådrivet av den enorma mängd iPhone 6 som nu börjar fylla två år och därmed komma i fråga för byte samt att iPad verkar ha bottnat försäljningsmässigt. 

Jag skulle säga att det är ganska troligt att aktien kan få ny fart i takt med att framgångarna ger avtryck i kvartalsrapporterna. Visst, jag har som sagt haft fel förr angående när aktien ska stiga men det känns i varje fall som att vi sitter med ganska många fina kort på hand som aktieägare just nu.

tisdag 13 september 2016

Räntan gör börsen billig


Som jag skrivit här och på Twitter de senaste månaderna tror jag att marknaden nu på allvar börjar räkna in att räntan kommer att vara "låg" under lång tid framöver varför börsen stadigt värderas upp. Om så är fallet är börsen idag inte alls högt värderad givet förväntningarna utan lågt värderad. Skillnaden i värde på ett företag om räntan t.ex. förväntas vara 5 % eller 0,5 % är väldigt stor.

Ett företags värde bestäms som bekant av två saker- summan av alla framtida fria kassaflöden och räntan. Räntan är av fundamental betydelse eftersom det är denna om diskonterar alla framtida kassaflöden men nämns ofta bara som en bisats. Ofta i stil som "...men om räntan fortsätter att vara låg så kan man nog försvara värderingen."

Ett enkelt exempel på räntan betydelse är att om ett företag har ett vinst (jag räknar alltså med att kassaflöde och vinst är samma sak här för enkelhetens skull) på 10 kr per aktie år efter år och räntan är 5 % så är nästa års vinst bara värd 9,50 idag, vinsten om två år värd 9,025 kr osv. 

Om vi tänker oss att företaget kommer att producera samma vinst i 20 år men inte mer är värdet på de kommande tjugo årens sammanlagda vinst om 200 kr idag bara 121 krOm vi stället tänker att räntan är 0,5 % blir värdet på de kommande tjugo årens 100 kr i vinst hela 190 kr.

Om vi har ett tjugoårsperspektiv på ett företag är alltså är alltså exakt samma företag värt 57 % mer om räntan är 0,5 % istället för 5 %. Detta är som sagt förenklingar men det visar tydligt hur stor skillnaden är vid det som tidigare var normal ränta och det som vi nu har haft i flera år. 


Den svenska tioårsräntan.

Det verkar som om i och med att räntan under många år har sjunkit (om än med tillfälliga pucklar) så har man naturligt nog alltmer slutat att räkna in den. Dessvärre verkar man också nästan ha glömt bort den. I varje fall är världen fylld med jämförelser av historiska PE-tal och slutsatser om att börsen är dyr baserat på dessa mycket haltande jämförelser.

Om det stämmer att marknaden nu tar ut en ny lägre framtida räntenivå måste värderingarna upp rejält, inte minst på företag med stabila kassaflöden som de svenska storbankerna, Apple, Starbucks osv. för att bara nämna mina egna stora innehav. Man kan alltså ironisera om TINA (there is no alternative) och att folk hoppar på vad som helst för att få förräntning, men detta är kraften som drar upp värderingen av "säkra" framtida vinster i lågräntemiljö (eller minusränta vad gäller statsobligationer). 



Det betyder alltså absolut inte att det är vettigt att betala för mycket för företag med osäkra vinster, sånt slutar alltid illa, men det betyder att många bra företag idag i själva verket är attraktivt värderade allt annat lika om räntan tros ligga kvar under t.ex. 1 %. Därmed är också börsen lågt värderad eftersom där finns många företag med starka kassaflöden. Tror ni inte mig så lyssna på vad Warren Buffett sade i våras.

torsdag 8 september 2016

Apple 2017


Tillverkare av rakhyvlar brukar sälja set med en hyvel och två blad till nedsatt pris för att locka kunder att senare köpa de nödvändiga bladen till högt pris. Den marginal man förlorar på gungorna tar man alltså hem på karusellen.

Apple är som en rakhyvelstillverkare som lyckas sälja inte bara en utan flera något olika hyvlar (iPhone, ipad, Watch, Mac) till samma kund utan att behöva lägga med några rakblad. Med fantastisk marginal. 

Rakbladen (Services) säljer man sedan med med ännu bättre marginal. Man lyckas t.o.m. att få sina kunder att byta till ny modell på sina rakhyvlar regelbundet och skapar alltså en dubbel, över tiden ökande intäktsström på hård- och mjukvara.

Lika fel som att tro att Apple är ett hårdvarubolag som är ständigt beroende av nya hits är det att tro att det i själva verket är ett mjukvarubolag som säljer hårdvara för att kunna kränga mer snabbväxande kringtjänster. Det är istället alltså ett ganska unikt företag som säljer både hård- och mjukvara med fantastisk marginal och där de två sidorna påverkar varandras popularitet- ny hårdvara med nya funktioner leder till nya appar och tjänster som låser in användaren i ekosystemet så han fortsätter att köpa de nya versionerna av hårdvaran o.s.v.




Igår fick världen, för det är verkligen hela världen som tittar på ett eller annat sätt, se de produkter som Apple har bestämt att vi ska köpa under det kommande året. De presenterade nya versioner av iPhone och Apple Watch vilka båda inte skilde sig alltför mycket på utsidan mot tidigare modellerna men däremot på insidan.

Apple Watch har nu varit ute på marknaden i 18 månader och Apple har därmed kunnat få en perfekt bild över hur deras ung. 15 miljoner kunder använder de tre versionerna av klockan. Svaret har av allt att döma varit entydigt- den största kundnyttan är vid aktivitet, vilket helt stämmer med min egen erfarenhet. Därför dubblar man sina insatser på detta med enorma förbättringar av insidan och samarbete med Nike. Apple har alltså till stor del misslyckats att kapa åt sig någon större del av marknaden för mer exklusiva klockor, föga oväntat förstås då denna marknad inte handlar så mycket om funktioner utan om prestige och teknik. Guldversionerna försvinner och ersätts med en keramisk version som bara är en tiondel så dyr samt stålversionerna hålls ganska mycket i skymundan. Den keramiska klockan är dock intressant eftersom Apple troligen kommer att göra nästa version av iPhone i detta oerhört användbara material.

Vattentäthet, bättre sensorer osv kommer troligen att göra enorm skillnad mot den hittills ganska halvdana aktivitetsmätningen. För mig som kund har denna varit OK eftersom jag tidigare inte hade någonting att jämföra med men det har hela tiden känts att man skulle önska bättre koll från klockans sida över vad man gör (sitter, går, cyklar, tränar) och inte bara koll för det mesta men regelbundna missförstånd, t.ex. att jag redan har rest på mig när den påminner osv. 

Apple Watch håller nu alltså på att trimmas in mot användarna precis som Apples andra produkter det senaste decenniet- funktionaliteten anpassas och med tiden kommer förstås även designen att förbättras i takt med att man kan förminska komponenterna och göra den framförallt tunnare. Detta är en produkt som kommit för att stanna.

Showens stora stjärna var förstås iPhone. Tekniken har nu nått en sådan nivå att det mest handlar om förbättringar av funktioner- vättentäthet, trådlösa hörlurar, hemknappen, stora kameraförbättringar (som vanligt), stereohögtalare, skärm, lagringskapacitet osv. Designen förändras inte så mycket förutom två nya varianter av svart som ersätter den gråa modellen.

För Apple, liksom andra tillverkare, handlar det nu om att behålla kunderna och få dem att uppdatera regelbundet trots att de fysiska förändringarna är mindre än tidigare. Att då enbart titta på designen när man bedömer deras möjligheter är att göra det alltför enkelt för sig. Apples stora tillgång är den enorma användarskaran som nu ligger på långt över en halv miljard iphones i bruk. Dessa kommer att uppgradera och många kommer att göra det under det kommande året eftersom det är nu som den jättelika grupp som köpte iPhone 6 för två år sedan har kontrakt som löper ut.

Det som det senaste året alltså var ett stort problem om inte för Apple så i varje fall för AAPL-aktien, dvs att man varje kvartal fick jämföra sig med den enorma försäljningen ett år tidigare, blir nu en stor tillgång. Dessa kommer till allra största delen att byta upp sig till iPhone 7. Den må inte ha de stora förändringarna, men den har ett bättre namn (inte "S") och ett berg av iPhone 6 att byta ut.




Lite kuriosa är att Sverige nu nämns som en "key market" för Apple. Vi är nu också för första gången med i första svängen vid lanseringen.

söndag 4 september 2016

Kopparbergs första halvår


Kopparbergs rapport var stabil på alla sätt men gav dem som bara ser på tillväxten skäl att sälja. Detta är troligen en förhastad slutsats och så väldigt typisk för kvartalskapitalism. Jag har arbetat lite för länge i lite för många företag där kvartalen har varierat utan att det för den skull har avslöjat särskilt mycket om hur företaget går för att dra förhastade slutsatser om att omsättningen föll med någon procent. Inte minst när GBP har fallit med ung. 10 % mot i fjol.

Kopparbergs bokslut och förstås ännu mycket mer kvartalsrapporter är notoriskt fåordiga om vad som ligger bakom resultatet och kassaflödet. Trots att omsättningen stod still ökade vinsten lite mysteriöst med nästan 30 % tack vare stora förbättringar inom Finansiella intäkter och kostnader inkl. valutakursdifferenser. Ökningen mot förra året var från -10,3 till +7,2 miljoner. Det lämnas ingen förklaring till detta så man kan förstås spekulera i lyckade terminssäkringar men VD håller fast vid att förbättringen kommer av bättre produktmix (dvs med högre marginal). Detta är troligen sant, men pga att pundet fallit har omsättningen inte ökat som den borde men man har tagit igen detta på terminssäkringen. Omsättningsökningen flyttas s.a.s. nedåt i resultaträkningen.

Vissa skillnader kan vi dock utläsa av rapporten och av externa källor:
  • Starkölsförsäljningen på Systembolaget har fallit en del
  • Pundet har som sagt sjunkit mot kronan (och värre blir det efter Brexit-omröstningen)
  • Man satsar stort på att sälja mer på fat med klart bättre marginal
  • Man har investerat stort i marknadsföring av Fruit Lager i UK och säger att det går mycket bra
  • Kassaflödet för den löpande verksamheten är mycket starkare mot för ett år sedan, från investeringsverksamheten är det sämre men totalt klart starkare precis som vinsten
Jag vill som sagt inte dra några som helst negativa slutsatser av att omsättningen inte steg, vi har sett klart lägre omsättningsökningar än vinstökningar i många år hos Kopparbergs och i grunden är detta förstås ett tydligt tecken på ett sunt företag. Dock är detta förstås en av de saker vi ska hålla ögonen på under kommande kvartal och år, men inte stirra oss blinda på.

Jag skulle precis som alla andra önska större öppenhet från bolaget men så länge de alltsomoftast levererar fantastiska resultat är jag glad att mitt största innehav så diametralt skiljer sig mot de flesta andra tillväxt bolag. Det vill säga alla de företag som levererar många pressmeddelanden men få, om några, vinster.

Det är bara att höja sitt glas för ett av Sveriges bäst skötta företag.


fredag 12 augusti 2016

Disney- ett klokt långsiktigt köp


Mitt intresse för Disney är som så ofta att det är ett av dessa företag som är helt klart bättre än sina konkurrenter. Det är här som i andra liknande fall en skillnad som inte direkt går att härleda ur kvantitativa mått utan måste förstås på ett lite djupare plan. Man s.a.s. känner att det finns en skillnad och att detta leder till att ett företag lyckas bättre än de andra. Dessa företag är de man bör äga om inte andra skäl som hög värdering talar emot det.

I förrgår var jag med barnen på "Husdjurens hemliga liv". Den är skapad av Universal, en av Disneys få konkurrenter inom animerad "storfilm" (DreamWorks ägs av Universal). Den liknar Disneys megasuccé Zootropolis från i våras på många sätt. Fast ändå inte. Även om Husdjurens är en bra och trevlig barnfilm är den mycket blek när den ställs mot Disneys senaste. 




Det slog mig efter filmen att det nog är här skiljelinjen går mellan Disney och de övriga studiorna. Universal hade aldrig kunnat göra en film som Zootropolis, eller för den delen fått till så bra filmmusik eller karaktärer, dvs det som driver efterförsäljningen i åratal för de bästa Disney-filmerna. Karaktärerna i "Husdjurens" saknar helt enkelt det som gör att tittaren identifierar sig med dem- man känner inte för Universals rollfigurer som man gör för t.ex. Elsa i Frost eller Judy Hopps i Zootropolis. 




Detta påminner om skillnaden mellan de ursprungliga Star Wars-filmerna och de tre uppföljarna runt millennieskiftet. Medan alla som såg den ursprungliga Star Wars i efterhand säkert kunde t.ex. berätta vad de tyckte (i många fall säkert också kände) om Han Solo är det mycket svårt att tro att någon skulle kunna ge ett vettigt porträtt av någon av huvudpersonerna (om det nu fanns några) i de tre nyare filmerna. De var bleka och saknade alla klassiska attribut som att kämpa mot en egen svaghet eller mot elementen filmen igenom. Efter att Disney köpt Lucasfilm lät de genast Han Solo återkomma och dra publik i den nya sjunde filmen i vintras och han kommer att vara huvudpersonen i en av de fristående Star Wars-filmerna som ska släppas vartannat år. Denna förmåga att identifiera vad publiken vill ha blir för Disney "a gift that just keeps on giving".

Skillnaden mellan marknadsledaren och de andra är avgörande och förekommer i många branscher. Samsung har försökt i många år nu men de får inte till en mobil lika eftertraktad som iphone- deras alster är inte dåliga men känns plastigare, mindre genomtänkta och mindre designmässigt spännande osv. Åren går men de kommer aldrig ifatt, varför deras mobiler säljs billigare, måste sänkas i pris mycket snabbare och har sämre andrahandsvärde. För företagen blir skillnaden förr eller senare extremt tydlig på sista raden i respektive bokslut. För att inte tala om hur skillnaden mellan Disney och andra märks i besökssiffrorna- fyra av de fem mest inkomstbringande filmerna hittills i år har producerats av Disney...




Disneys rapport i veckan var ännu ett tydligt kvitto på hur väl "Studios" lyckas. Vinsten i segmentet ökade återigen med dryga 60 % tack vare den långa raden av succéer. Samtidigt ligger det det stora sänket för aktien, Media Networks, resultat still mot förra året, även om prenumerantförlusterna för sportkanalen ESPN fortsätter. Det ändå bevarade resultatet är tack vare att man både dragit ned på kostnader och höjt priset för reklamen i kanalerna. Denna oro för ESPN är som bekant orsaken till att Disney fortfarande värderas ung. 20 % lägre än toppen förra året.

Oron för ESPN finns fortfarande kvar men man får intrycket att detta är den klassiska oron för de av marknaden alltid så älskade prenumerationsintäkterna. Trenden har under senare år varit att vissa konsumenter slutar köpa kabelpaket och tittar via nätet istället. Detta gäller dock i mycket större omfattning filmer och serier då sport är en extrem färskvara. ESPN är ledande inom sitt område och äger mer eller mindre alla rättigheter till de stora amerikanska sporterna varför problemen med svikande prenumerantantal snarare är en press på resultatet inom segmentet än ett verkligt hot.

Det var alltså på många sätt ett stabilt kvartal och aktien steg igår, men långt viktigare, det långsiktiga caset i Disney är starkare än någonsin. Som sagt ger biografintäkterna enorma återkommande intäkter. Två talande exempel är att den snart 20 år gamla Lejonkungen fortfarande är en kassako för Disney, främst som musikal, och att allting man ser i en Disney-affär och de flesta attraktionerna på ett Disneyland från början kommer från filmerna. 

Succéer som Star Wars 7, Djungelboken, Frost osv fyller Consumer Products, Media Networks och Parks and Resorts med oerhört lönsamt innehåll. Vem vill inte åka en Millenium Falcon på Disneyland eller vilket barn vill inte se om sina favoritfilmer gång på gång på gång på Blueray eller Disneykanalerna? 

Det långsiktiga skälet att äga Disney är alltså i korthet: Disneys dundersuccéer det senaste året kommer att ge mycket större vinster i framtiden, dels genom de tidigare uppräknade kanalerna men även med uppföljare till de mest framgångsrika filmerna. Det blir som en hyperloop av accelererande vinster. Ett utmärkt exempel just nu är uppföljaren (efter 13 år) Hitta Doris som redan innan den haft premiär i många länder (bl.a. Sverige) är den mest sedda animerade filmen någonsin.

Det känns alltså svårt att idag hitta ett (rimligt) hot mot Disneys dominans och dryga PE 15 på årets resultat känns väldigt billigt för ett ikoniskt företag med starkare filmproduktion än någonsin i sin långa historia. I takt med att övriga intäkter växer och oron för att ESPN ebbar ut så kan aktien komma att stiga betydligt de närmaste åren från dagens nivåer under 100 dollar. 

Målkurs: 150 dollar på 2-3 års horisont.

söndag 7 augusti 2016

Att leva på sitt kapital


Det har varit många och långa diskussioner på Twitter den senaste tiden om hur mycket pengar man behöver för att kunna "leva på sitt kapital". Jag (som inte lever på mitt kapital) startade själv en diskussion häromdagen då jag anser att tanken på att leva på existensminimum på utdelningarna inte alls känns särskilt lockande. Tweeten gav många svar, både gillande och mindre gillande.

Diskussionen om hur mycket man kan spara per månad, hur snålt man kan leva och liknande frågor har varit ett återkommande tema i investerar-communityn i några år nu. Väldigt stor andel av de verkliga zeloterna i denna fråga är unga och saknar barn. Vad de gör är med andra ord helt deras ensak, men jag måste säga att jag har svårt för hela resonemanget att man ska försöka leva så snålt som det någonsin går av flera skäl. 

Att spara regelbundet och leva sparsamt överhuvudtaget är en utmärkt princip. Jag har alltid försökt få så bra värde som möjligt och sett till att inte kasta bort pengar. Problemet är när man går över till ren snålhet, dels eftersom det kan drabba ens sociala liv då snålhet är en mindre populär egenskap, dels för att det utan tvekan leder till överdrifter och missade möjligheter. 

Att lägga alla pengar man inte absolut måste använda till annat på sparande när man är typ 18-30 år är i mitt tycke vansinne. Det är precis de åren man har möjlighet att göra underbara, mindre välplanerade och galna saker, resa jorden runt om man vill och överhuvudtaget leka av sig eller skaffa andra livserfarenheter som kräver att man är ung och obunden. Jag skulle aldrig vilja ha varit utan mina tåg-, båt- och flygluffningar, vilka alla gjordes när jag egentligen inte hade råd genom att jag tömde kontot gång på gång mellan 20 och 25 års ålder. Att missa detta tillfälle för att man bara vill ägna sig år gratisnöjen är som att missa universitetsstudier när man är ung, det blir liksom ingen ny chans när man fyllt 30 (i alla fall inte den upplevelse man har av universitetet när man är ung. lika gammal som övriga studenter).

Drömmen för en del unga investerare verkar vara typ att spara extremt tills man har tillräckligt mycket pengar att man kan leva (oerhört sparsamt!) på aktieutdelningar. Ungefär som den klassiske rentieren, den unge arvingen som inte behövde oroa sig för sin försörjning. Problemet är bara att rentieren hade väldigt mycket pengar och kunde leva ett fantastiskt liv av umgänge, resor och spännande projekt. Den som räknar ut att han kan leva på t.ex. 10 000 kr i månaden och säger upp sig när utdelningarna når över 120 000 kr kommer aldrig någonsin att kunna leva ett rikt liv. Snarare ett liv där man hela tiden måste oroa sig för inställda utdelningar och att kapitalet av andra skäl minskar.

Herrar Ripley och Greenleaf

Riktigt naivt blir det när man tror att man kan leva på detta sätt med barn när den dagen kommer om man inte har ett mycket stort kapital att ta av. Inte bara för att barn kostar väldigt mycket mer än de flesta förstår innan de får dem, utan för att ett extremt sparande utan tvekan drabbar barnet, som inte alls har fått välja detta liv. 

Jag tror de flesta barn till mindre bemedlade föräldrar lär sig leva med situationen att det inte finns så mycket pengar till läger, resor och annat kul när de växer upp. Deras kompisar är troligen i ungefär samma situation och man lär sig ha kul på andra sätt (läs: datorspel). Det är en helt annan situation om man ser sina föräldrar, till skillnad från alla andras, inte arbeta och med tiden förstår att anledningen till att de inte som andra får gå på sportlovsläger, spela hockey eller resa på loven är just att mamma och pappa inte vill arbeta. Sånt leder till bitterhet och dåliga relationer när man blir vuxen. Garanterat.

För att avsluta lite mer positivt tror jag att om man vill sluta arbeta åt andra ska sikta in sig på att leva på sin totalavkastning. Detta kräver förstås att man är en bra investerare (lång track-record) och har ett hyfsat stort kapital. Dock krävs det inte att man kan leva på utdelningarna och man ska nog inte tänka alltför mycket på dem heller då jakt på utdelningar kan hämma ens investerande då man troligen väljer bort bra tillväxtcase typ Starbucks för att "utdelningen är för låg".

Istället ska man nog vara långt från fullinvesterad, täcka sina omkostnader från den likvida delen av kapitalet och bara koncentrera sig på att investera så bra man har förmåga att göra, vilket då alltså blir ens arbete, vilket också ger en tid att söka information/kunskap som gör att man lyckas bättre. Lite som många traders verkar göra med andra ord. Ju bättre investerare man är desto mindre behöver man troligen, men å andra sidan, har man inte efter många år som investerare ett "stort" kapital så kan man ju undra om man verkligen är tillräckligt bra.

Oavsett tror jag ingen ska säga upp sig från arbetet och bli sin egen inom aktier utan att både vara helt säker på sin egen förmåga och ha ett tillräckligt stort kapital så man inte riskerar att leva som en fattigpensionär eller göra slut på sitt kapital.

fredag 8 juli 2016

Kopparbergs export


Kopparbergs inhemska försäljning (27 % av omsättningen 2015) är ganska lättanalyserad- öl och cider på Systemet samt direktförsäljning till krognäringen. På Systemet verkar man ha drygt 10 % av ölmarknaden och 20 % av "cider och blanddrycker" (den senare inkluderar Smirnoff-drycker och liknande som är mycket populära, andelen av cider är klart större).



Det är förstås inom exporten den stora tillväxten finns, eller snarare inom ciderexporten då deras försök att utsätta brittiska konsumenter för svenskt öl föll platt förra sommaren och bra var väl det då cider har klart högre marginal. Nästan all export skedde fortfarande 2015 till EU.

Omsättning och marginal är förstås det viktiga och det är svårt att hitta något att klaga på hur mycket jag än letar- omsättningen stiger mycket snabbt och marginalen är lysande, eller vad sägs om denna statistik från detaljhandeln i Storbritannien (se framförallt "Value per liter" längst till höger)?



Se vilka priser man uppenbarligen kan ta ut jämfört med Carling och Strongbow, dessa "äkta" cidervarianter... Detta ser man även i webshopparna för Tesco och liknande företag. Än bättre kan det förstås bli av deras satsning på cider på fat- framförallt mot pubar förstås men även som femliters partyfat. Det är alltså ingen tvekan om att Kopparbergs uppfattas och accepteras som en premiumprodukt i Storbritannien och troligen även i sina andra större exportländer.

Något som säkert har märkts i mitt Twitter-flöde (@Lou_Mannheim) har jag sedan ett par månader följt vad som skrivs med "Kopparberg" och "Fruit Lager" mycket noga. Detta är förstås ingen vetenskaplighet utan mest för att se hur Kopparbergs produkter uppfattas utomlands (läs Storbritannien). Att berusade ungdomar twittrar sina preferenser är inte det mest intressanta utan hur de som twittrar om "Kopparberg" verkar förhålla sig till märket. 

Det är väldigt tydligt när man läser tweeten att Kopparbergs är ett "household brand", dvs det är så väletablerat att alla vet att det finns, precis som Starbucks och Coca-Cola (inga andra likheter, dessa är förstås oändligt mycket större), dvs oavsett om en enskild person tycker om det eller inte så är det en självklarhet bland andra stora märken man väljer mellan i affären och på puben. Man behöver ju inte tycka om Starbucks, men alla vet vad det är och har en åsikt om det och det är detta som ger oss kunskap om hur väl man penetrerat marknaden. Ingenstans har jag t.ex. läst en fråga om vad en "Kopparberg" är för någonting (dock massor av frågor om vad Fruit Lager är och hur det smakar.

Ett etablerat varumärke är värt otroligt mycket, det går inte att överskatta. Faktum är att det ständigt underskattas av analytiker och investerare. Har man en position på marknaden betyder det förstås ett "ansvar" att inte göra något fatalt fel, men framförallt ger det möjligheter att bygga vidare med mycket gratis från start. Den som t.ex. har en mycket positiv uppfattning om Starbucks och ofta går dit kan mycket enklare påverkas att testa nya drycker än om man vore en liten uppstickare med flyktig publik. Starbucks kan också sälja på sina trogna kunder mer exklusiva alternativ utan att de klagar så mycket på priset- de tycker ju om Starbucks så deras nyheter får ett "benefit of the doubt" i de flesta fall.

På samma sätt är det troligen för Kopparbergs nu på sina största marknader. Älskar man Kopparbergs cider så är man förstås nyfiken på t.ex. Fruit Lager, Frozen Cider och andra nyheter. Detta är en helt annan situation än vad ett mindre känt märke står inför när man vill växa. Bara ytterligare ett bra exempel på sådant som inte finns i balansräkningen men är ett jättelikt värde för ett företag, men väl värt att tänka på idag.




För mig som inte tycker om söta alkoholhaltiga drycker är det ändå, vilket jag tycker är intressant, helt uppenbart att man lyckas väldigt väl med sina produkter. Jag har nu provat Fruit Lager några gånger och alla andra drycker, även Frozen Cider av samtliga smaker. De är i princip alla väldigt välgjorda tycker jag. Söta, men inte för extremt, den torra Naked Apple är riktigt bra liksom Fruit Lagern. De vet vad de håller på med och det gör mig mindre orolig för att detta är en fluga som bara håller några år.

Kan man göra så bra drycker kommer man säkert att lyckas mycket väl med sitt senaste nyskapande projekt "Rosécider" som man lovar ska vara godare än (enklare) rosévin. Utan tvekan är det dock just nu Fruit Lagern som är det stora hoppet vilket framgår med all tydlighet av den mycket stora marknadsföringskampanj man genomför i Storbritannien (i Systembolagets Sverige bromsas detta rejält av vårt kära monopol då det bara sker "provförsäljning" i tio butiker, andra får beställa, att jämföra med att den idag säljs i tusentals butiker i Storbritannien).

Hur går då exporten idag? När ledningen är så sparsam med information får man köra lite kremlologi (ni som är för unga får slå upp ordet) och då finns det som jag ser det två intressanta citat. Dels har vi VD:s upprepade löfte om att avtalet med SABMiller är mycket viktigt för export världen runt och att största konkurrenten InBevs köp av SABMiller var en drömaffär för Kopparbergs eftersom de nu skulle kunna distribuera i ännu större skala med en så gigantisk partner. Det känns uppenbart att detta verkligen är mycket stort för Kopparbergs när en så fåordig VD uttrycker sig så tydligt.


Dålig förlorare?

Den andra är hur man på senare tid har uttryckt sig vad gäller hur stor del av exporten som är till Storbritannien. På stämman i maj sade han 45 % enligt samstämmiga uppgifter  (jag var inte där) men efter Brexit-omröstningen sade han i Dalarnas Tidning att det var en tredjedel av exporten. Det är svårt att tro att detta är felsägningar (jag har frågat honom på mejl men inte fått något svar) men det är förstås möjligt att man efter att pundet fallit vill tona ned lite hur mycket man säljer där.

En optimistisk tolkning är förstås att någonting mycket positivt har hänt på övriga exportmarknaden, t.ex. genom ökat licensförsäljning via InBEV, vilket gör att man nu ser GB som en tredjedel. Svårt att veta och vi får se när nästa rapport kommer den 25 augusti, men jag är som tidigare mycket positiv även om det säkert blir fortsatt stora variationer mellan kvartalen.